Är den rena omställningens potential för stort för Finland?

Den rena omställningens potential i Finland är mycket större än vad man med hjälp av det nuvarande fokuset i projektutvecklingen kan realisera. En god tekniskekonomisk planering och efterlevnad av regleringsprocesser anpassar inte automatiskt projektet till lokala förhållanden. Om inte flera perspektiv blir erkända under processen, så riskerar den lokala projektutvecklingen att stanna av. Ur den synvinkeln kan man säga att möjligheterna till en ren omställning just nu t.o.m. verkar för stora för Finland.

Även om ett snabbt genomförande av en omfattande projektplan är ett löfte som behagar finansiärer, kunder och lagstiftare, så skapar man en projektrisk såvida man inte tar hänsyn till hur planen kommer att låta i öronen på den närmaste grannen i projektområdet. Om man inte avsätter tid och pengar för att hantera den projektrisken, ökar sannolikheten för att risken ska realiseras. Och om så sker, kan även grundliga utredningar för myndigheter mista sitt värde i och med att de uppfattas som opålitliga. Att lyckas med utformningen av MKB-programmet (miljökonsekvensbedömning), så att utredningarna gäller frågor som är lokalt relevanta är därför egentligen viktigare än resultaten av själva undersökningarna. Att åtgärda situationen är varken komplicerat eller dyrt. Åtgärderna omfattar dock två inledande steg som kan verka svåra.

Det första steget är att kollektivt acceptera situationen som den är. Det kräver att någon skapar sig en helhetsbild av situationen genom att samla in information från alla inblandade parter. Även från dem som man spänner sig för att möta.

Det andra steget är att erkänna de olika aktörerna som behövs för att projektet ska bli av. Om man känner sig förbisedd, så ställer man sig på tvären, oberoende av vem man är. På samma sätt kommer man att gå från att vara en del av problemet till att vara problemlösare om ens perspektiv erkänns och bekräftas.

Lösningar kan bara byggas på en gemensam kunskapsbas. Det innebär att man tillsammans samlar in data och bedömer dess tillförlitlighet. På så sätt (åter)byggs förtroendet. Man börjar se hur de egna resurserna kan hjälpa den andra parten att uppnå dess mål, och vice versa.

Slutresultatet är inte en dålig kompromiss som majoriteten tvingar fram, utan en projektidé som alla parter vill ha, utifrån sina egna behov. Det realiserar en ren övergång som passar Finland, tack vare att den är skräddarsydd för de enskilda projektplatserna.

Text: Minna Näsman, Foto: Akordi, Canva

Minna Näsman, utvecklingschef på Akordi, som bl.a. arbetar med strategiskt samarbete och konfliktlösning inom den gröna omställningen.