10 år med programmering i läroplanen

Programmering kommer att vara en del av alla framtida yrken, det påpekar Jonny Björkström ofta för elever som deltar i hans robotworkshoppar. Kristian Smedlund på Utbildningsstyrelsen betonar att alla elever ska ha lika möjligheter att utveckla den digitala kompetens som läroplanen kräver. I år har det gått tio år sedan programmering togs in i läroplanen.

Foto: Privat och Catrin Sandvik

Redan inom småbarnspedagogiken får barnen börja bekanta sig med digitala hjälpmedel, från lågstadiet framåt kommer allt fler aspekter av den digitala kompetensen in tills eleven går ut andra stadiet. Då är det tänkt att alla ska vara på samma nivå gällande digital kompetens, medieläskunnighet och programmeringskunnande.

Internationellt sett placerar sig finländska lärare och elever på en ganska bra nivå vad gäller både digital kompetens och programmering. I exempelvis den internationella kunskapsutvärderingen ICILS 2023, där 34 länder deltar, placerade sig Finlands åttondeklassare på en sjätte plats i datalogiskt tänkande, computational thinking. Redan de första resultaten visar att elevernas kunskaper är ojämnt fördelade inom de olika länderna – också i Finland.

En sammanställning som gjordes av Svenska kulturfonden 2021 visade att delområdet programmering ligger lågt ner på listan då lärarna svarat på frågorna ”hur ofta du undervisar” och ”hur bra du tycker att du kan undervisa”. Sammanställningen visade också att lärarna är mer bekväma med tillexempel att skriva och redigera digital text, söka information på nätet och att träna god nätetikett, som befinner sig högst upp på listan.

– Då jag läste rapporten så kändes nog det här oroväckande med tanke på vårt mål att skapa en likvärdig digital kompetens, och jämlika grundkunskaper i programmering, säger Kristian Smedlund, undervisningsråd på Utbildningsstyrelsen.

Inbakad i flera läroämnen

Just nu är programmeringskunnande fördelat över läroplanen så att det kan integreras i flera läroämnen,
men färdigheterna ska främst övas i matematik och slöjd. Målsättningen är att alla elever på samma årskurs ska ha kompetenser på samma nivå, men i slutskedet hänger det ganska långt på lärarens egen motivation och kompetens hur mycket programmering det i praktiken blir i klassrummet.

– En förändring i läroplanen kräver alltid en viss övergångstid. Vi känner till att det har varit svårt att komma i gång och vi är medvetna om att kunskaperna inom lärarkåren varierar. Det här är förstås en utmaning.

I dag använder många lågstadielärare framgångsrikt till exempel språk, bilder eller symboler för att öva analog programmering och diverse applikationer för att öva grafisk blockprogrammering. Samtidigt är det många lärare som upplever att deras kompetenser i en digital programmeringsmiljö är svaga, enligt utredningen från Svenska kulturfonden. Osäkerheten ökar i övergången till högstadiet, alltså bland ämneslärarna, även om man separat undersökte svaren bland de lärare som undervisar matematik och slöjd.

Smedlund understryker att det inte handlar om en ovilja hos lärarna att lära ut programmering specifikt, men eftersom mycket hänger på lärarens engagemang kan det orsaka en viss obalans i elevernas likvärdighet nationellt.

– Till exempel i England i Storbritannien har man ämnet ”computing” som ett eget läroämne, men just nu finns det inte resurser att sätta in ett helt nytt motsvarande ämne i timfördelningen hos oss i Finland. Då ska även den politiska viljan finnas som en förutsättning för detta. I nuläget är en stor del av lärarkårens kunskaper i programmering och digital kompetens beroende av fortbildning. Under de närmsta åren ser utsikterna för lärarfortbildning tyvärr heller inte särskilt ljusa ut eftersom finansieringen från statligt håll läggs på is, säger Smedlund.

Robotar gör programmeringen konkret

Jonny Björkström har drivit företaget Robot Workshop sedan 2011. I sitt arbete reser han runt i skolor, främst lågstadier, i Svenskfinland och håller lekfulla workshoppar om i första hand programmering. Arbetet är givande, legobitarna och robotarna tilltalar eleverna, men själva programmeringsdelen kan ofta vara en utmaning.

I sitt arbete ser Björkström att en av svårigheterna med att ha programmering i läroplanen är att utvecklingen är så snabb. Därför efterlyser han framförhållning och att låta vissa saker hitta sin plats i skolan på ett naturligt sätt, till exempel användning av artificiell intelligens. Han drar paralleller till användningen av overhead-projektorer som helt naturligt fasades ut och ersattes med andra hjälpmedel.

– Till exempel kan jag tycka att telefonen är ett kraftfullt verktyg som inte används till sin fulla potential. Det är synd att vi i dag behandlar telefonerna som ett oönskat medel för sociala medier. I stället kunde man på ett kontrollerat sätt, till exempel genom slutna nätverk i skolan, dra nytta av den i större utsträckning och använda den som ett hjälpmedel till exempel inom matematik och för informationssökning.

Björkström, som själv är klasslärare till sin utbildning, har full förståelse för att lärare kan uppleva det som utmanande att få in programmering i undervisningen. Och han håller med. Fick han välja skulle programmering vara ett eget ämne, då skulle alla elever ligga på samma nivå.

– Vad är ett vettigt sätt att lära ut teknik och programmering så att både lärare och elever tycker att undervisningen är ändamålsenlig och så att läroplanen ligger steget före? Jag hoppas att man har is i magen till exempel med hur man väljer att gå vidare med att lära ut teknik i skolan. I dagsläget är det många saker som krockar.

Utbildningsstyrelsen kommer under våren 2025 att publicera rekommendationer för hur artificiell intelligens kan användas inom småbarnspedagogiken, den grundläggande utbildningen och på andra stadiet och inom den fria bildningen. Målet med rekommendationerna är att hjälpa till med hur man kan använda AI i undervisningen och lärandet.