Svårast är det att få ett fast jobb
24.02.2023TEK, Text: Asta Sjöblom, översättning från finska Ira Vaskola bild: Laura Vesa
I takt med strävan att bli allt mer internationella lockar universiteten till sig utländsk undervisnings- och forskningspersonal. Dessa högutbildade utlänningar undrar om karriärmöjligheterna vid de finländska universiteten i slutändan är lika för alla.
Vägen till den finländska arbetsmarknaden kan vara lång även för en högutbildad utlänning.
– Det tog sex år att hitta det här jobbet”, säger Jonathon Taylor, assisterande professor. Han undervisar i hållbar och hälsosam stadsutveckling vid Tammerfors universitet.
Taylor, som är kanadensare, disputerade i byggd miljö vid University College London i Storbritannien år 2012 och erbjöds samtidigt ett jobb vid UCL.
Samma år fick han och hans finländska ekonomhustru sitt första barn.
– Vi hade båda bra karriärer i det hektiska London, men när vi funderade på att skaffa barn gjorde vi en lista över fördelarna med våra hemländer och hamnade här.
Familjen flyttade till Finland 2014.
– Jag var lyckligt lottad då min arbetsgivare tillät distansarbete. Jag fortsatte som biträdande professor vid UCL i sex år från Helsingfors och reste till London tre till fyra gånger om året.
Taylor hade börjat söka arbete i Finland redan innan flytten.
– Jag sökte jobb vid universitet och byggföretag, både i Helsingfors och på andra håll. Min forskning är högt ansedd och handlar om internationella problem, men trots mina meriter blev jag inte kallad till en enda intervju.
Inget annat finländskt universitet har en liknande professur i stadsfysik.
– Jonathon Taylor
– Under de första åren var det inte så viktigt eftersom jag hade mitt distansjobb på UCL. Sedan kom Brexit och min lön sjönk när pundets värde sjönk. Det var en riktigt stressig tid.
År 2020 hade hade han ändå tur – Jonathon Taylor anställdes som föreläsare i programmet för hållbar stadsutveckling vid Tammerfors universitet. I januari 2022 utnämndes han till biträdande professor.
Min nuvarande roll är helt ny. Inget annat finländskt universitet har en liknande professur i stadsfysik. Våra studenter är ambitiösa och smarta, och de är starkt motiverade att göra en positiv inverkan på världen. Hälften av dem kommer från utlandet.
Kulturella skillnader i rekrytering
Rekryteringsprocesserna vid universiteten i Storbritannien och Finland är mycket olika.
– I Storbritannien, särskilt i London, finns det många universitet och fasta tjänster för professorer och föreläsare. De är mycket noggranna och öppna när det gäller kriterier för poängsättande av kandidatintervjuer, CV och kunnande. Intervjuarna är också utbildade för att värja sig mot fördomar och förutfattade meningar.
I London sammanställer den sökande ett CV, en eventuell undervisningsportfölj och deltar i en eller två intervjuer.
– I Finland gör du allt detta, plus att du förbereder ett forskningsförslag, spelar in videosvar på frågor som rekryteraren skickar ut och håller en modellföreläsning för en grupp universitetsanställda och studerande. Utöver detta kan det ytterligare tillkomma ett lämplighetstest.
Jonathon Taylor tycker att detta är vansinnigt.
– Men jag tippar att det beror på att rekryterarna här är försiktiga. Det finns väldigt få akademiska jobb i Finland. Detta kan leda till att rekryterare väljer ”säkra” eller ”bekanta” personer. I Finland är det svårare att säga upp någon.
Bekantskap medför egna problem.
– Därför anställer de ofta personer från samma del av världen som de själva, som har samma universitetsutbildning och som tänker på samma sätt på aktuella utmaningar. Detta leder till en brist på idéer och perspektiv, och vissa forskargrupper i Finland är därför relativt begränsade.
Rekryteringsprocesserna vid universiteten i Storbritannien och Finland är mycket olika.
Taylor uppmuntrar universiteten att locka till sig olika människor, underlätta rekryteringen av internationella experter och våga ta risker. Ett sätt att engagera internationell personal är att organisera aktiviteter för dem.
– Mitt eget universitet är helt fenomenalt i denna fråga. Det vill bli mer internationellt. Alla gör det lilla extra för att få de internationella kollegorna att trivas. Engelska används på arbetsplatsen. Vi har också ett program för att hjälpa kollegornas respektive att integreras.
”Du behöver en rejäl portion tur”
Man kan förbättra sina arbetsmöjligheter genom att lära känna projekt och människor inom sitt område.
– Dessa finns inte nödvändigtvis på universitetet, utan inom olika branscher. Någon som ser på saken ur ett annat perspektiv. Försök att boka en tid, även om det så bara är en kvart, för att diskutera vad man kan göra. Hitta ett sätt att hjälpa dem med deras problem, t.ex. genom att göra lite egen forskning eller erbjuda en gratis tjänst på egen tid. Lär dem något, visa hur man kan göra något enklare.
En dag kanske de har ett ledigt jobb eller känner till ett lämpligt projekt för vilket de kan rekommendera dig.
– Om du verkligen vill främja din akademiska karriär måste du vara beredd på att vara ihärdig och inte låta dig nedslås. Konkurrensen kommer att vara hård, och det är inte alltid du som är orsaken till att du inte blir vald. Det krävs en rejäl portion tur”, säger Jonathon Taylor.
För familjen Taylor var det ett bra beslut att flytta till Finland.
– I Storbritannien fick vi bättre löner och betalade mindre skatt, men när man tar hänsyn till barnomsorg, utbildning, kollektivtrafik och en mängd andra saker får Finland höga poäng. Här har vi hittat en balans: vi kan bygga upp en ambitiös karriär och njuta av en god livskvalitet. Pengar är inte allt för oss. Vi betalar gärna skatt för de förmåner vi får.
En ständig känsla av osäkerhet är betungande
Med i gemenskapen. Diana Moya Osorio anser att internationell personal vid universiteten bör få stöd och integreras på arbetsplatsen. Bild: Teija Soini
Diana Moya Osorio från Ecuador hade aldrig tänkt sig att flytta till Finland.
– Men jag blev förälskad i landet. Jag lockades av det goda samarbetet inom mitt område, jämställdheten i samhället och det faktum att jag tror att Finland är ett bra land för familjer.
Moya Osorio är docent och äldre forskare i trådlös kommunikation vid Uleåborgs universitet.
Efter att ha disputerat i telekommunikation 2015 vid universitetet i Campinas i Brasilien utnämndes Moya Osorio till assisterande professor vid universitetet i São Carlos. Efter att ha fått ett brasilianskt stipendium kom hon till Uleåborgs universitet som gästforskare under läsåret 2018-2019.
Väl i Uleåborg fick hon höra talas om universitetets 6G Flagship-program och gick med i programmet som äldre forskare 2020.
Vi flyttade till Finland med min man i januari 2020. Coronapandemin slog till den våren och man övergick till att arbeta på distans. Det var en tuff start och jag kände mig isolerad.
Begränsade karriärmöjligheter i Finland
I februari 2021 fick paret barn och Moya Osorio blev mammaledig i tio månader.
Efter det flyttade hon till en annan forskargrupp som låg närmare hennes expertområde. Hon började också som docent vid universitetet med säkerhetsteknik för fysiska lager som specialområde.
Befattningens finansieras av Finlands Akademi fram till 2024.
– Jag har sökt flera tjänster vid finländska universitet. Trots mitt goda CV, min erfarenhet av undervisning och forskning och min feedback är det svårt för dem som gör utvärderingar att jämställa min brasilianska utbildning med en finländsk. Kanske söker de någon som har tagit examen och arbetat i Europa. Eftersom det finns få akademiska karriärmöjligheter flyttar många till industrin.
Jag skulle inte vilja åka härifrån, men om inte vi båda kan hitta lämpliga jobb måste se oss om efter andra ställen där vi kan vara till nytta.
– Diana Moya Osorio
För att behålla internationella talanger i Finland skulle Moya Osorio öka mängden information på engelska avsevärt.
– Många människor vet inte riktigt vad som krävs för att avancera i sin karriär. Det finns en ständig känsla av osäkerhet. Internationell personal vid universiteten bör stödjas och integreras i arbetsgemenskapen. Organisera fler aktiviteter, särskilt i början. Det skulle vara bra att lära känna andra utlänningar och deras familjer.
I Brasilien arbetade Moya Osorios man som löjtnant inom militärpolisen.
– Här var min man tvungen att byta yrke och började studera datavetenskap vid en yrkeshögskola. Vi har varit mycket nöjda här. Jag vill inte åka härifrån, men om inte vi båda kan hitta lämpliga jobb måste vi se var vi annars kan vara till nytta.
På jobbet diskriminerar främst arbetskamraterna
