Klockan tickar för Europas teknikoberoende

Krigen i Ukraina och Mellanöstern är symtom på att internationellt samarbete inte längre är självklarheter och därför har Europa sporrats att ta kontroll över sin tekniska självständighet. Beroendet av molntjänster och försvarsutrustning från globala leverantörer är dock påtagligt, och frågan är i vilken grad EU faktiskt kan utvidga sin handlingsfrihet.

Text: Bo Ingves

Molninfrastrukturen är ett av de områden där beroendet av globala aktörer är stort. Genom standardiseringsramverket Gaia-X vill EU nu lägga grunden för ett europeiskt data- och molnekosystem som följer europeiska lagar och säkerhetsbehov genom att koppla ihop olika tjänster och leverantörer i ett gemensamt system.

– Eftersom AI, molndata och digitala tjänster är inte längre isolerade teknikområden utan en del av Europas övergripande säkerhet och konkurrenskraft är det viktigt att det uppstår verkliga alternativ till de globala tjänster som är lokaliserade utanför EU. Utvecklingen tar dock tid och i praktiken kommer vi att leva med hybridlösningar länge än, sade Finlands EU- och ägarstyrningsminster Joakim Strand på Handelsgillets i Helsingfors och Ekonomiska samfundets Toppsemi 2026 på Hanken i februari.

Joakim Strand på Hanken Toppsemi. Foto: Bo Ingves

Strategisk kapitalism

Mikael Wigell, vd för tankesmedjan Economic Security Forum, sade i sitt inlägg på evenemanget att man kan tala om ett strategiskt skifte där tanken om teknologisk självständighet har börjat gå från vision till konkreta politiska beslut i EU.

– I bakgrunden finns insikten att digital infrastruktur, data och säkerhet inte längre är enbart affärsfrågor utan centrala delar av Europas resiliens. Europa behöver helt enkelt egen kapacitet inom kritiska teknologier för att kunna fatta självständiga beslut, sade han.

Samtidigt har kopplingen mellan civil och militär teknologi blivit allt tydligare. Det ökar ytterligare betydelsen av ländernas egen kompetens, något som Wigell kallar strategisk kapitalism.

– Strategiska branscher som energi, försvar och high-tech anses helt enkelt för viktiga för att lämnas helt åt marknadskrafterna. Därför vill USA exempelvis hämta tillbaka strategiskt viktiga branscher. På samma sätt borde även Europa ta hem strategisk industri så att vi inte blir för beroende av USA eller Kina, sade Wigell

Mikael Widell på Hanken. Foto: Bo Ingves

Militärindustrin visar vägen

Ett konkret exempel på hur ekonomisk och säkerhetspolitisk logik sammanfaller gavs av Patrias vd Esa Rautalinko. Bolaget omsatte i fjol över en miljard euro och har i dag en orderstock på 3,5 miljarder euro. Natomedlemskapet har intensifierat det nordiska samarbetet och öppnat nationellt utvecklade teknologier för bredare partnerskap.

– Samarbetet och tekniköverföringen mellan de nordiska länderna är vår starkaste valuta, sade Rautalinko.

Han framhöll också vikten av att våga investera långsiktigt även i osäkra tider. Det är något som i Patrias fall nu ger massiv avkastning i form av internationella kontrakt för pansarfordonet Patria 6×6. Det började utvecklas 2019 då världen såg väldigt annorlunda ut.

– Det är ett exempel på att resiliens inte handlar om försiktighet utan om kapacitet att agera proaktivt, sade Rautalinko.

Standardisering är den tysta maktfaktorn

Finland har ända från de första mobiltelefonstandarderna haft en stor roll inom utvecklingen av framtidens kommunikationslösningar och har behållit sin ställning, liksom också Sverige. Arbetet kring 5G och kommande 6G-standarder är ett konkret exempel på hur teknologisk spetskompetens och standardisering blir ett sätt att skala upp innovationer från nationell nivå till internationella marknader.

Standardisering spelar överlag en central roll i den europeiska strategin. I praktiken formar olika standarder marknaderna och påverkar allt från leveranskedjor och energisystem till cybersäkerhet och teknologisk kompatibilitet. Ändå hamnar standardernas betydelse ofta i skymundan.

– Standardisering är ett sätt att förena konkurrenskraft och säkerhet. Genom att delta aktivt i internationella standardiseringsorgan kan också finländska aktörer påverka hur framtidens digitala infrastruktur byggs och samtidigt skapa affärsmöjligheter, säger Strand.

Det kanske viktigaste standardiseringsområdet just nu i EU är utvecklandet av harmoniserade AI-standarder. EU:s AI-förordning (2024/1689) är faktiskt den första rättsliga ramen någonsin för AI och den ska göra det möjligt att utveckla tillförlitliga AI-system som ger Europa chans att spela en ledande global roll i framtiden.

Kommissionen nämner oklara beslut som fattats av ett AI-system som exempel på en avgörande brist i dagens AI-tjänster Det är till exempel ofta inte möjligt att ta reda på varför ett AI-drivet system har fattat ett beslut eller vidtagit en viss åtgärd.

– Det kan därför bli svårt att bedöma om någon har missgynnats på ett orättvist sätt, till exempel i ett anställningsbeslut eller i en ansökan i ett offentligt förmånssystem, nämner kommissionen som exempel på konkreta följder av AI-baserade beslutssystem.