Lumpor omvandlas till dyrbara klädfibrer i Pemar

Cirkulära lösningar inom textilindustrin bromsas av utebliven politisk reglering, syntetiska material och bristen på inhemska uppköpare.

Klädfibrerna yr i luften i den splitternya fabriken i Pemar. Det löpande bandet forslar avlagda textilier som tuggas sönder och malas till råvara för nya kläder, handdukar och ljuddämpande fibermaterial som används i inredningen av interiörer. Fabriksarbetarna använder filtrerande helmasker för att skydda andningsvägarna.

– Vi får det bästa priset på klädfibrer som har framställts av ylle eller bomull, säger Aki Honkanen, projektchef på Sydvästra Finlands Avfallsservice.

I en av fabrikens hallar pågår lastningen av balade klädfibrer. Balarna fyller industrihallen från golv till tak. De färdiga produkterna påminner om sammetslent och fjunigt garn då jag känner på den balade massan med fingrarna.

– Här ser vi balade jeansfibrer. Det är en efterfrågad produkt som är relativt lätt att sälja till en stor del av våra kunder, säger Honkanen.

Grönt flaggskepp i regionen
Åbonejdens återvinningsfabrik är ett flaggskepp för den cirkulära ekonomin. Solskenshistorien backas upp av ett startkapital från Arbets- och näringsministeriet och 18 kommuner i Egentliga Finland som äger Sydvästra Finlands Avfallsservice.

Återvinningsfabriken i Pemar har kapacitet att spotta ut sammanlagt 5000 ton textilfibrer per år. Den nuvarande produktionen bygger på ett samarbete med 30 kommunalt ägda sophanteringsbolag på olika håll i Finland som samlas in avlagda textilier. Det här innebär att hela 4 miljoner finländare omfattas av det nuvarande nätverket.

– Det finns ingen motsvarighet i hela Europa där ett och samma företag skulle samla in uttjänta kläder från hushåll i hela landet och sedan omvandla textilierna till klädfibrer för industrins behov, säger Sini Ilmonen, expert på cirkulär ekonomi på Sydvästra Finlands Avfallsservice.

Flaskhalsar och optimering
Trots en god början går produktionen i Pemar ännu inte på räls. Flaskhalsar uppstår även i den cirkulära ekonomins laboratorium.

– Det har tagit sin tid att optimera processen så att vi kan avlägsna blixtlås, knappar och spännen från kläderna. Vi använder oss av tryckluft som suger upp lättare material, varefter de tyngre föremålen med tyngdkraften samlas på bottnen, säger Honkanen.

Sydvästra Finlands Avfallsservice sticker inte under stol med att det tar tid att finslipa tekniken.

– Vi betraktar investeringen i vår fabrik som ett pilotprojekt där vi prövar oss fram och testar vad som funkar och vad som inte gör det. Det har varit en del utmaningar i hanteringen av blandtextilier efter att vi påbörjade produktionen, säger Ilmonen.

Enligt Ilmonen utgör de så kallade blandtextilierna cirka 70 procent av de avlagda kläder som samlas in på olika håll i landet.

– Till och med så vardagliga textilier som t-tröjor och lakan som har tillverkats av bomull innehåller ofta elastan, alltså polyuretanfiber. Syftet med dessa tillsatser är att trygga klädernas elasticitet. För oss som jobbar med återvinning orsakar de syntetiska materialen huvudbry, säger hon.

Utöver elastan innehåller många kläder också syntetiska fibrer av akryl, polyester och polyamid.

– Det är inte omöjligt att återvinna blandtextilier, men det kräver en noggrann separering av råvaran och kalibrering av våra industriella processer, säger Ilmonen.

Felande värdekedja
Ett större problem är att det saknas stora uppköpare i Finland som har behov av att använda textilfibrer i sin produktion. Orsaken stavas utlokalisering. En stor del av den finska textilindustrin har utlokaliserat sin produktion till Sydeuropa eller Asien.

– Vi exporterar en betydande del av våra textilfibrer till olika delar av Europa. Det kommer att ta tid innan värdekedjan tar form. Det krävs politiska beslut inom EU för att återvinningen av textilier ska fungera optimalt på den europeiska marknaden. Den juridiska regleringen avgör om det här blir stor business eller inte.

Till bolagets kunder hör bland annat spanska företag som använder textilfibrerna i framställningen av garn.

EU-kommissionen bereder för närvarande ett nytt direktiv som skulle förplikta textilindustrin att använda en viss mängd återvunna fibrer i produktionen av nya klädesplagg.

– Målet att införa konkreta krav på att använda återvunna textilfibrer nämns i EU:s textilstrategi som publicerades i våras, men det är oklart när den typen av regelverk blir verklighet, säger Ilmonen.

Sydvästra Finlands Avfallsservice lobbar aktivt beslutsfattare både i Helsingfors och Bryssel för att främja återvinningen av textilier. Bolaget har också egna representanter i internationella expertgrupper som dryftar frågan.

– Om vi får den här testanläggningen att fungera kommer vi att expandera vår produktion av textilfibrer. Planen är att bygga en större fabrik i Toppå som har en kapacitet att svälja cirka 20 000 ton avlagda textilier per år, säger Honkanen.

Expansionen förutsätter ändå att det uppstår fler inhemska uppköpare som har ett behov av textilfibrer.

– Det är vår förhoppning att det skulle växa fram ny industri som satsar på tillverkningen av garn som förlitar sig på återvunna textilfibrer som råvara. Här finns en enorm potential att skapa jobb, hitta synergier och ge den cirkulära ekonomin en knuff framåt, säger Ilmonen.