Skogsexpert: ”Forskningen kring kolsänkorna har politiserats”

Professor Olli Tahvonen anser att den oberoende forskningen om landets kolsänkor är allvarligt hotad.

Debatten kring skogsskyddet och kolsänkornas status har gått på övervarv det senaste året. Först kom nyheten som i fjol avslöjade att klimatutsläppen från de finska skogarna för första gången under mäthistorien överstiger skogarnas förmåga att binda koldioxid.

Sedan gick professor Markku Ollikainen vid Finlands klimatpanel ut med beskedet att en saftig nota är att vänta för de krympande kolsänkorna på grund av Finlands utfästelser inom EU:s utsläppshandel.

Som socker på bottnen har landets nya miljöminister Kai Mykkänen (Saml) meddelat att Finland inte kommer att kunna återställa kolsänkorna under denna regeringsperiod. Det är alltså bara att gräva i statskassan efter sekiner.

Bland andra statsminister Petteri Orpo (Saml) har ifrågasatt tillförlitligheten i beräkningen av kolsänkorna. Till exempel Naturresursinstitutets (Luke) forskare har varit föremål för statsministerns hårda kritik.

Censur och påtryckningar

För professor Olli Tahvonen vid Helsingfors universitet kommer inte rabaldret som en överraskning.

– Jag har blivit nedtystad flera gånger då jag har ifrågasatt de beräkningsgrunder som ligger bakom påståendet att all biomassa per definition skulle vara koldioxidneutral. Påståendet stämmer ju inte, säger Olli Tahvonen.

Vi träffas i Vetenskapshörnan vid Helsingfors universitet. Tahvonen är en respekterad auktoritet inom sitt skrå, men betraktas också som en nagel i ögat bland dem som företräder skogsindustrin.

– Skogsindustrin har länge förfäktat tanken ”om vi fäller ett träd så växer det ett nytt träd i stället och därmed påverkas inte klimatet av avverkningarna”. Den här tankegången beaktar varken omfattningen av de avverkade skogarna eller den tid det tar för ett träd att växa upp på nytt, säger Tahvonen.

Tahvonen publicerade sin första vetenskapliga studie om koldioxidneutralitet inom skogsbruket 1995 vid dåvarande Skogsforskningsinstitutet. Efter det har han gett ut sammanlagt 20 vetenskapliga studier i ämnet. Kolsänkorna utgör ett av Tahvonens fokusområden.

– Då jag ifrågasatte Naturresursinstitutets kalkyler kring kolsänkorna för några år sedan ringde en tjänsteman vid Jord- och skogsbruksministeriet till Helsingfors universitet och uppmanade dem att inte publicera mina vetenskapliga artiklar på universitetets webbsida.

Politisering av forskningen

När regeringsprogrammet manglades i Ständerhuset i våras hade skogspolitiken sin givna plats vid förhandlingsborden.

– Forskningen kring kolsänkorna och avverkningsvolymerna i skogsbruket har tyvärr politiserats. Om forskningsresultaten inte faller politikerna på läppen så väljer beslutsfattarna att strunta i de vetenskapliga rönen.

Enligt Tahvonen är det ändå förståeligt att det tvistas kring kalkylerna om kolsänkorna.

– Det är en exceptionellt rörig helhet och en tvärvetenskaplig fråga som förutsätter insikter i skogsvetenskap, ekologi, biologi och ekonomi. Det finns många rörliga delar att hålla reda på.

Skogsindustrin en maktfaktor

Tahvonen anser att vi måste ställa debatten om kolsänkorna i relation till den finska skogsindustrins maktställning och ekonomiska inflytande. Skogsindustrin står trots allt för en femtedel av landets exportintäkter.

– Skogsindustrin har byggt upp sin offentliga makt i över 100 års tid. Skogsindustrin har resurser att påverka statsmaktens riktlinjer och värna om höga avverkningsvolymer. Nu ser vi att den förda skogspolitiken hotar den ekologiska hållbarheten.

Tahvonen anser att den oberoende skogsvetenskapliga forskningen är en bristvara i Finland.

– Till exempel Naturresursinstitutet Luke har underställts Jord- och skogsbruksministeriets styrning. Luke är på sätt och vis mellan barken och trädet, säger han.
Tahvonen kritiserar bland annat Lukes beräkningsmodeller som ligger som grund för uppskattningen av kolsänkornas storlek.

– Naturresursinstitutets kalkyler bygger på ett beräkningsprogram som går under förkortningen Mela. Beräkningsgrunderna är inte transparenta och kan inte kontrolleras av utomstående forskare. Luke har försvarat sekretessen med hänvisning till affärshemligheter.

Därmed inte sagt att Tahvonen köper miljöorganisationernas retorik om skogsskyddet.

– Det är inte heller bra för naturen att skogarna lämnas orörda. Den gyllene medelvägen är det bästa sättet att trygga artrikedomen och se till att kolsänkorna inte minskar i våra skogar.

Prislapp på kolsänkorna

Tahvonen anser att vi i högre grad borde tala om det ekonomiska värdet på kolsänkorna för att hålla skogsavverkningarna på en hållbar nivå.

– Prissättningen av kolsänkorna kunde underlätta beslut som skulle förlänga omloppstiden för avverkningarna och minska på gallringarnas omfattning.

Tahvonen deltar just nu i ett forskningsprojekt där han i samarbete med Aalto-universitetet ska utveckla matematiska modeller som med hjälp av artificiell intelligens ska precisera kolsänkornas omfattning.

– Så länge som skogsindustrin undviker frågan om koldioxidneutralitet och kolsänkornas status är det viktigt att vi har oberoende forskning som påtalar hållbarheten i branschen, säger han.