Tuffa förhandlingar om regeringens reform av arbetsmarknaden

Teknikens Akademikers (TEK) arbetsmarknadsdirektör Teemu Hankamäki skjuter ner regeringens idé om att sänka tröskeln för uppsägningar.

Text: TEK. Ombearbetning till svenska Mikael Sjövall, Ira Vaskola

Den gångna hösten var tänkt att bli en lugn tid på arbetsmarknaden. Merparten av de tvååriga kollektivavtalen för TEK:s medlemmar var klara före sommaren. Sedan offentliggjorde statsminister Petteri Orpos (Saml) regering sitt regeringsprogram för att reformera arbetsmarknaden.

Enligt programmet ska regeringen utveckla Finlands arbetsmarknad i en mer flexibel riktning under de kommande åren. Målet är att stödja sysselsättningen, stimulera den ekonomiska tillväxten, stärka konkurrenskraften och höja produktiviteten. Enligt programmet uppnås målet bland annat genom att underlätta permitteringar och uppsägningar av arbetstagare.

Regeringen har också för avsikt att begränsa strejkrätten, avskaffa systemet med alterneringsledighet och vuxenutbildningsstödet, sänka nivån på den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningen och avskaffa återtagningsskyldigheten för företag som har färre än 50 anställda.

Arbetsgivarorganisationerna har välkomnat reformförslagen. Jussi Kärki, chefredaktör för Talouselämä, sammanfattade i en ledare i början av oktober att ”Företagarna fick elva av sina tio önskemål tillgodosedda i regeringsprogrammet”.

Mikael Pentikäinen, vd för Företagarna i Finland, har beskrivit regeringsprogrammet som det bästa på länge, ur ett arbetsmarknadsperspektiv.

Jyri Häkämies, vd för Finlands Näringsliv, har likaså gett beröm för huvudinnehållet i regeringsprogrammet. Enligt Häkämies har Finlands Näringsliv väntat på nya bestämmelser om arbetsfred i årtionden. ”När fackföreningsrörelsen kritiserar förändringarna kan den se sig själv i spegeln och se varför förhandlingarna inte har lett till förändringar”, sade Häkämies.

Teemu Hankamäki, arbetsmarknadsdirektör på Teknikens Akademiker, TEK, vad ser du i spegeln?

– Jag är orolig och det syns i spegeln. Häkämies syftar uppenbarligen på frågor om arbetsfred. Regeringen vill begränsa varaktigheten för politiska demonstrationer till en dag, införa personliga strejkböter och höja ersättningsböterna för olagliga strejker. Med dessa åtgärder behandlas symtomen, inte själva sjukdomen.

Hankamäki påpekar att strejker på arbetsplatser som har förklarats olagliga nästan alltid är kopplade till förhandlingar om förändringar.

– Utmarscherna är ett symtom på att det är lätt och billigt att minska på arbetsstyrkan utan verkliga förhandlingar. Om en högre tjänsteman ibland har valt att marschera ut, är det inte fel på arbetsfredslagstiftningen, utan på företagens sätt att fungera.

Teemu Hankamäki är utöver sin befattning på TEK också ordförande för YTN, som är en förhandlingsorganisation för högre tjänstemän inom industrin, tjänstesektorn och organisationer. Enligt Hankamäki är högre tjänstemän ytterst sällan inblandade i olaglig verksamhet.

– Det förekommer knappast några olagliga strejker bland högre tjänstemän. Tröskeln för sådana strejker är mycket hög.

Svåra förhandlingar

Petteri Orpos regeringsprogram lovar att reformerna ska beredas på trepartsbasis, alltså så att regeringen ska förlita sig på näringslivets och arbetstagarorganisationernas sakkunskap.

Tanken är att reformpaketet verkställs i början av nästa år så att regeringen avlåter de lagändringar som berör arbetsfreden till riksdagen.

De lagändringar som gäller lokala avtal ska behandlas under våren 2024, medan de övriga reformerna ska behandlas i regeringens så kallade ramförhandlingsrunda, senast 2025.

TEK deltar i trepartsförhandlingarna genom Centralorganisationen för högutbildade i Finland Akava.

– I praktiken innebär det att TEK;s experter bildar en sparringsgrupp tillsammans med representanter för andra förbund inom Akava. Gruppen stöder och hjälper Akavas representant som sitter i trepartsförhandlingsgruppen, säger Hankamäki.

Enligt Hankamäki skiljer sig de nuvarande förhandlingarna från många tidigare trepartsförhandlingar.

– Förr i tiden diskuterade trepartsarbetsgrupper hur förhandlingsresultaten skulle skrivas in i lagen. I dag försöker man komma underfund med hur alla detaljerade beskrivningar i regeringsprogrammet överförs till lagstiftningen.

Hur troligt tror du att det är att alla regeringens planer kommer att genomföras som sådana?

– Jag tror att det är mycket troligt att planerna kommer att genomföras så länge som regeringen inte drabbas av inbördes splittring.

Akava, och därmed också TEK, har tagit upp fyra punkter i regeringsprogrammet som Akava-förbunden inte kan acceptera.

1. Det är oacceptabelt att införa en lagstadgad arbetsmarknadsmodell där regeringen och de politiska beslutsfattarna blandar sig i löneförhandlingarna.
2. Den personliga strejkavgiften inte ett alternativ. Regeringen vill införa en straffavgift för att en enskild arbetstagare deltar i en strejk som redan har förklarats olaglig av arbetsdomstolen.
3. Uppluckringen av kriterierna för tidsbegränsade kontrakt är inte godtagbar.
4. Det är oacceptabelt att avskaffa vuxenutbildningsbidraget om inte ett nytt system skapas för att ersätta det.

Av centralorganisationerna är det bara Akava som hittills har hållit sig borta från demonstrationerna. Varför?

– Akava är redo att hitta en balanserad förhandlingslösning, även om andra åtgärder säkert övervägs. Detta var också syftet med Akavas petition till statsminister Petteri Orpo i mitten av oktober. Akavas medlemsorganisationer har gått runt till alla möjliga politiker för att hitta en annan väg framåt genom förhandlingar. Akavas specialavdelningar har meddelat att deras medlemmar kan delta i marscher som ordnas av andra förbund om de så önskar.

Till exempel Styrelsen för Förbundet för universitetsstuderande inom den sociala sektorn har beslutat att från fall till fall vara beredd att delta i Akavas politiska strejker eller utmarscher.

Varför har TEK inte tagit ställning till eventuella demonstrationer?

– Vi står bakom Akavas politik och anser att det bör finnas en förhandlingsprocess om de övergripande arbetsmarknadsfrågorna. För det andra verkar det som om våra medlemmar inte i någon större utsträckning stöder demonstrationer. Naturligtvis inser vi att arbetstagarnas ställning oundvikligen kommer att försvagas i vissa av regeringens förslag. En del av våra medlemmar anser att detta är rätt riktning och en del motsätter sig reformen.

Det finns ingen nordisk modell

Teemu Hankamäki är upprörd över den nuvarande regeringens arbetsmarknadsretorik. Regeringen har hänvisat till en så kallad nordisk praxis, som enligt Hankamäki inte ens existerar.

– Det finns ingen nordisk arbetsmarknadsmodell. Det finns inga gemensamma metoder för att begränsa strejker i Danmark, Norge och Sverige. Och ifall det i Sverige finns en tvist om tolkningen av ett kollektivavtal så följer man arbetstagarnas tolkning. I Finland är det arbetsgivarens tolkning som gäller.

Hankamäki ser det som problematiskt att regeringen vill optimera arbetsmarknadsreformen endast till vissa delar.

– Som TEK-medlem vågar jag påstå att det inte skulle vara en dålig idé att testa den svenska modellen som helhet. Om man bara tillämpar en del av modellen blir slutresultatet ett annat.

Enligt Hankamäki gäller samma sak för att utvidga lokala avtal till alla företag.

– Om man ger oorganiserade företag samma rätt att förhandla lokalt måste de vara beredda att acceptera samma skyldigheter som de organiserade företagen.

Ett tvingande skäl måste bibehållas

Ifall Teemu Hankamäki fick välja en reform från regeringsprogrammet som enligt honom inte borde genomdrivas skulle det vara ett lätt beslut.

– Förslaget att luckra upp möjligheten att säga upp arbetstagare på grund av personliga skäl är den mest problematiska skrivningen.

Det handlar om en lagreform som skulle göra det möjligt att säga upp en anställd utan att behöva ange vägande skäl.

– Alla förstår att reformens syfte är att få till stånd en klart lägre tröskel för uppsägning än i nuläget. Kan man i framtiden säga upp en anställd för att hen är något försenad tre dagar i sträck, frågar Hankamäki.

Enligt Hankamäki avslutas TEK-medlemmars anställningsförhållanden i samband med tvister ganska ofta genom avgångsavtal.

– Om tröskeln för uppsägning sänks, minskar också arbetsgivarens motivation att avsluta anställningsförhållandet genom avtal, säger Hakamäki.

– Den nuvarande lagstiftningen tillåter redan nu uppsägning på personliga grunder. Skriftliga varningar kan ges utan dröjsmål för uppenbar försumlighet och om beteendet inte korrigeras inom en rimlig tid finns det lagliga grunder för uppsägning.

Hankamäki anser att arbetsmarknadsreformen borde fästa större uppmärksamhet vid hur man kan förlänga karriären.

– Psykiska hälsoskäl är nu den vanligaste orsaken till förtidspensionering. De senaste undersökningarna visar att även unga människor kämpar med psykisk ohälsa än tidigare.

Regeringsprogrammet utlovar ett flerårigt program för att förbättra arbetsförmågan och minska på antalet förtidspensioner.

Kollektivavtal ger rättigheter utöver lagen

• Kollektivavtal innehåller många anställningsvillkor som inte nämns i lagstiftningen.

• Arbetslagstiftningen nämner inte till exempel löneökningarna. De årliga allmänna höjningarna avtalas i kollektivavtalen.

• Semesterlönen baserar sig inte heller på lagen utan på kollektivavtal, som fastställer semesterlönen till 50 procent av den årliga semesterlönen.

• Det finns inte någon lagstadgad bestämmelse om rätten till kilometerersättning. De flesta kollektivavtal nämner rätten till kilometerersättning då egen bil används i jobbet. Ersättningarna grundar sig på skattemyndigheternas bestämmelser.

• Lagstiftningen garanterar rätten att vara frånvarande från arbetet under familjeledighet, men nämner inte rätten till lön. Kollektivavtalen garanterar den födande föräldern 40 avlönade arbetsdagar under graviditetsledigheten och, beroende på kollektivavtal, 28–36 betalda arbetsdagar under föräldraledigheten för vardera föräldern.

• Lagstiftningen garanterar arbetstagaren rätten att vara frånvarande i upp till fyra arbetsdagar för att ta hand om ett sjukt barn, men inte att få betalt för frånvaroperioden. Många kollektivavtal betalar lön för 1–4 dagar för att ordna vård för eller vårda ett barn som plötsligt blir sjukt.

• Kollektivavtalen ger också möjlighet att avtala om resor utanför arbetstid i tjänsten och ersättning för dessa resor. Dessa bestämmelser omfattas inte av lagstiftningen.

Källa: www.ytn.fi