En minnesruna över en förebild, fux 1949

Jämställdheten har nått en lång väg, och i Finland har vi börjat tidigt – med kvinnlig rösträtt 1906. Ibland kan en påminnelse om livets ändlighet ge inspiration och impuls till mer personliga reflexioner kring temat. Jag tillägnar denna spalt min faster Lisa Charlotta Karlsson, 10.3.1931-2.4.2023.

Lisa var släktens första diplomingenjör, fux 1949. Sista gången vi träffades var på förmiddagen före TF:s 150-årsfest i mars 2022, och då bjöd hon på skummande dryck ur vackra TF-logoförsedda champagneglas som hon fått i tack för att som ”grånad forskare” (hennes eget uttryck) deltagit i medelinsamlingen för byggandet av Urdsgjallar.

En av orsakerna att jag valt att skriva en minnesruna över Lisa Karlsson är att hon varit en föregångare som kvinna inom den mansdominerade IT-branschen. På hennes tid var andelen kvinnliga teknologer låg; hon var två år äldre än studiekompisen Elisabet Mickos, den första kvinnan inom Wikipedia-kategorin ”Finlandssvenskar inom IT”. Efter ett första jobb på Vasa Bomull tillbragte Lisa nästan hela sin karriär på IBM (1960-91).

Under min egen karriär har jag sett drastiska förändringar i inställningen till kvinnor i arbetslivet. Lisa började trettio år före mig. Hur upplevde hon det hela, som kvinna? Mitt intryck var att hon anpassade sig till djungelns lag – blev härdad men inte alltför cynisk och definitivt inte undergiven. Hon hade bestämda åsikter om allt från enskilda programmeringsspråk till rätt sorts föda. Hon gav svar på tal.

En annan orsak varför jag ser Lisa som en förebild är att hon varit före sin tid kring det som numera kallas work-life balance. Hon valde själv att inte bilda familj, trots att lämpliga kandidater inte saknades. Hon reste runt diverse kontinenter redan på 1970-talet, ”den röda graniten på Seychellerna ser ju ut precis som på Åland”. Kroppen tog hon väl hand om via trädgårdsarbete och gymnastik; inget fel på rörligheten ännu vid fyllda nittio. Knoppen höll hon i vigör genom akvarellmålning, croquis och frivilligarbete för Unicef. Senast mejlades vi i februari.

Ingenjörens världsbild gick aldrig ur, även då hon fick ”reva seglen”: ”Trehjulingar för äldre är mycket stabilare då de två parallella hjulen sitter fram, inte bak”.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. En sådan ingenjör är en förebild att bygga karriärplanerna på också för dagens unga diplomingenjörer, oavsett kön.