Arbetstagaren med funktionsnedsättning är lika mycket proffs som alla andra

Petri Pohjonen, som gick i pension från sin post som VD för Invalidförbundet våren 2021, påminner om att det är kunnandet som är avgörande i arbetet, inte individens egenskaper.

– Det pratas mycket om att funktionsnedsatta bara skulle ha förmåga till deltidsarbete, och bara kunna vissa saker. Om någon rör sig med rullstol eller annat hjälpmedel, betyder detta inte att hen inte skulle kunna arbeta, säger Invalidförbundets f.d. VD Petri Pohjonen.

Pohjonen råkade ut för en ryggmärgsskada som trettioåring, men lät den inte bromsa sin karriär. Pohjonen hade just börjat jobba som VD på en ny arbetsplats, Kurscentrernas förbund (idag Förbundet för vuxenutbildningscentrer), när han skadade sig.

– Läkare har lätt för att erbjuda pensionering åt funktionsnedsatta personer. Jag blev också erbjuden detta, och det fanns en underton att jag inte skulle platsa i arbetslivet. Jag var ändå en envis ung person som ville arbeta och arbetsgivaren välkomnade mig till arbetet, rullstolen till trots. Jag har sedan dess gjort en fin karriär på många arbetsplatser, i centrala roller och arbetsuppgifter.

Pohjonen känner sig lyckligt lottad, eftersom han inte behövde skicka öppna arbetsansökningar efter sin skada i slutet av 1980-talet.

– Jag hade redan skapat en karriär och man kände till mig på arbetsplatserna. Om jag hade sökt arbete genom öppna ansökningar och berättat om min funktionsnedsättning, hade jag antagligen inte fått något svar. Om jag inte skulle ha nämnt min funktionsnedsättning, hade jag varit tvungen att under arbetsintervjun fråga om arbetsplatsens tillgänglighet, och då hade saken kommit fram.

Funktionsnedsatta möter fortfarande fördomar

Pohjonen ser det som en bra utveckling, att många företag har börjat öppna sina ögon för samhällsansvar och mångfald. Funktionsnedsatta stöter ändå fortfarande på arbetsgivares attityder och fördomar. Speciellt svårt är det för personer med medfödd funktionsnedsättning, eftersom de behöver kämpa för sin existens.

Pohjonen understryker att en funktionsnedsatt arbetssökande behöver lita på sitt kunnande, och att arbetsgivarna behöver besitta en fördomslöshet så att de kan anställa olika typer av människor. I arbetet är det kunnandet som är avgörande, inte individens egenskaper, så som en funktionsnedsättning.

Pohjonen tar upp ett exempel från Invalidförbundets Sopivaa työtä kaikille -kampanj, där man letar efter arbete som passar för personer med någon fysisk funktionsnedsättning.

Kampanjen bestod av sex stycken öppna, regionala evenemang. I evenemangen deltog ett tusental personer – både personer med funktionsnedsättning och arbetsgivare. Hundratals arbetsgivare och rekryteringsföretag deltog, och hjälpte arbetsplatser och funktionsnedsatta arbetssökande att finna varandra.

– Olika människor har berikande påverkan på arbetsmiljön och kan hämta nya synvinklar till ett team. Till exempel kan en arbetstagare i kaffebordet märka att kallt kaffe inte är livets största problem, om man jämför med att kollegan som sitter i rullstol kanske inte har möjlighet att ta sig ut då det snöar.

Staten stöder arbetsplatsen i förverkligandet av en tillgänglig miljö

Pohjonen poängterar att personer med funktionsnedsättning är de bästa sakkunniga när det kommer till tillgänglighet. När en arbetsplats rekryterar en person med funktionsnedsättning, kan man fråga personen själv hurdan hjälp hen behöver för att tillgängligheten ska förverkligas. Till exempel arbetsförvaltningen och staten erbjuder stöd och information om olika tillgänglighetslösningar för arbetsplatser. Också små företag har möjligheten att få ekonomiskt stöd av staten för att förverkliga en tillgänglig arbetsplats.

– Vissa arbetsgivare tänker att det är enklare om arbetstagaren inte har någon funktionsnedsättning, eftersom man då inte behöver anpassa arbetsplatsen enligt de behoven. Oftast är ändå anpassningarna som en funktionsnedsatt arbetstagare behöver väldigt små. Dessutom har alla nytta av tillgänglighet, även personer utan någon funktionsnedsättning.

Distansarbetet som uppstått som följd av coronapandemin, har också lärt arbetsgivare att man kan jobba var som helst. Till exempel olika arbetsplatser i den tekniska branschen är väldigt datorbaserade och därmed inte beroende av var man arbetar.

Pohjonen hoppas på mer flexibilitet på arbetsmarknaden.

– Det borde till exempel vara möjligt att avbryta sin sjukpensionering och återvända till arbetslivet om man kan, för att mer flexibelt se om man har förmågan att arbeta. Jag vill även uppmuntra personer med funktionsnedsättning att studera. Universitetens tillgänglighet har uppmärksammats mer under de senaste åren än tidigare.

Till sist påminner Pohjonen om att Finland är en nation som pensioneras och åldras i raketfart.

– All arbetskraft i reserv borde användas till godo och utnyttjas bättre.

 

Petri Pohjonen

  • Utbildning: pedagogie doktor och diplomingenjör 1982

  • Karriär: VD för Invalidförbundet, Utbildningsstyrelsens generaldirektör, Kurscentrernas förbunds (senare Förbundet för vuxenutbildningscentrer) verksamhetsledare, Korkeakouluinsinöörien ja Arkkitehtien keskusliitto KAL:s (senare TEK) verksamhetsledare 1983-1987

  • Pensionerad sedan mars 2021

 

Text: Matleena Kantola
Bild: Invalidförbundet
Översättning: Klara Nyberg

Liknande nyheter

23.08.2021

Klara Nyberg – vår nya serviceassistent

20.08.2021

Mentorträffarna gav både insikter och motion

12.08.2021

Medlemsportalen ur bruk 12-18.8