I regeringsprogrammet står utbildning och FoUI på en stabil grund, men arbetsmarknadsfrågorna vacklar

I det nya regeringsprogrammet identifieras betydelsen av utbildning, kompetens samt forskning, utveckling och innovation (FoUI). När det gäller arbetsmarknadsfrågor verkar programmet däremot inte vara i balans, utan försvagar såväl arbetstagarnas ställning som det lokala samarbetet.

Text: TEK

Teknikens akademiker TEK berömmer regeringsprogrammet för att betydelsen av en hög kompetens- och utbildningsnivå identifieras och nedskärningar i utbildningen inte görs. För Finlands framtida framgång är det också viktigt att den nya regeringen förbinder sig till att forsknings-, utvecklings- och innovationsinvesteringarna ska utgöra fyra procent av bruttonationalprodukten, vilket överenskommits parlamentariskt.

– Det räcker ändå inte med bara pengar, eftersom det behövs högutbildade experter för att bedriva FoUI-verksamhet. Detta innebär förutom finska experter också ökad arbetskraftsinvandring. Ur den synvinkeln är åtstramningarna av invandringen i regeringsprogrammet inte förnuftiga, konstaterar Teknikens akademiker TEK:s verksamhetsledare Jari Jokinen.

Jag anser dessutom att regeringens investeringsprogram, som syftar till att skapa förutsättningar för hållbar tillväxt i hela Finland för årtionden framöver, är viktigt.

I regeringsprogrammet eftersträvas förutsebara handlingssätt och det utlovas att forskarsamhällets sakkunskap ska utnyttjas omfattande.

– Det är bra att man i programmet delvis blickar längre in i framtiden och lovar att skapa en vision för ett gemensamt, blomstrande Finland. Denna vision berättar om vilket slags land vi vill bygga för kommande generationer, fortsätter Jokinen.

Regeringsprogrammet innehåller också ett rätt digert paket med ändringar som gäller arbetslivet och som i praktiken försvagar arbetstagarnas ställning och det lokala samarbetet. Löntagarnas ställning försvagas till exempel genom att tidsfristen för att meddela om permittering ska förkortas, grunderna för arbetsavtal för viss tid ska slopas, den första sjukfrånvarodagen ska bli oavlönad, skyldigheten att återanställa en arbetstagare ska upphävas för företag med under 50 anställda och tillämpningsområdet för samarbetslagen ska utökas avsevärt.

TEK:s arbetsmarknadsdirektör Teemu Hankamäki konstaterar att det första intrycket är att regeringsprogrammet inte är i balans när det gäller arbetsmarknadsfrågor.

– Särskilt försämringarna i fråga om samarbetet på arbetsplatsnivå är i direkt konflikt med ökningen av användningen av lokala avtal som ingår i regeringsprogrammet. Märkbart är också avsikten att stifta tvingande lagar så att det inte ens genom kollektivavtal ska vara möjligt att komma överens om saker på ett sätt som är gynnsammare för löntagaren än vad lagen anger. Detta begränsar förbundens fria avtalsrätt, påpekar Hankamäki.

Användningen av lokala avtal ska främjas genom att öppna upp möjligheter till andra överenskommelser i icke-organiserade företag. Lokala avtal ska tillåtas oberoende av om företaget hör till en arbetsgivarorganisation eller hur arbetstagarnas representation är organiserad i företaget.

– I sig kan en utvidgning av lokala avtal anses vara eftersträvansvärt, men jag är illa rädd att utvidgningen i praktiken genomförs på bekostnad av arbetstagarnas
förhandlingsposition. Däremot anser jag det är bra att arbetsdomstolens ställning och funktionsförmåga vid avgörandet av eventuella tvister betonas, säger Hankamäki.