Jorden runt på åtta månader

Om några veckor får den blivande diplomingenjören Anton Eklund lära sig att använda navigeringsinstrumentet sextant. Kunskaperna kan komma väl till pass på hans världsomsegling som startar i september med kaptenen Tapio Lehtinen vid rodret.

Bild: Karl Villhjálmsson

Anton Eklund har seglat sedan barnsben, men han kommer inte ihåg i vilken ålder seglingen blev en omistlig del av hans liv.

– Mina föräldrar är båda kappseglare, vilket har bidragit till mitt intresse för att färdas till sjöss. Jag började min bana som seglare i optimistjollen. Trots att det har det blivit många seglatser sedan dess har jag hittills inte seglat på världshaven, säger Anton Eklund.

Vi träffas vid Aalto-universitetets campus i Otnäs där Eklund pluggar automation och robotik. Eklund är i slutskedet av sina studier, men nu får han lov att lägga diplomarbetet på hyllan ett tag.

– Nu om någonsin är det rätt läge att satsa på en världsomsegling. Sedan när man har jobb och familj blir det säkert svårare att satsa på den här typens äventyr.

Primus motor i projektet är den 64-årige seglarveteranen Tapio Lehtinen som har gjort flera världsomseglingar. I september är han kapten för en ung besättning som deltar i Ocean Globe Race med båten Galiana av modellen Swan 55.

Våghalsigt projekt

Eklund hörde om Tapio Lehtinens planer på att engagera unga seglare för en världsomsegling redan för fyra år sedan.

– Jag lade genast in en ansökan när jag hörde om det hela. Mina föräldrar har varit uppmuntrande, men de av mina vänner som inte seglar tycker att seglatsen är extrem och att jag har dålig självbevarelsedrift, säger han och ler brett.

Upp till 50 seglare antogs till en början till utbildningen. I takt med att projektet har framskridit återstår nu 12 personer som ska segla jorden runt. Anton Eklund är en av dem.

– Seglingserfarenheten har inte varit det viktigaste urvalskriteriet. Alla kan lära sig att segla, anser Lehtinen. Det är enligt honom viktigare att alla i besättningen kan uppvisa en stark samarbetsvilja och flexibilitet.

Besättningen ska i tillägg ha minst 1000 sjömil bakom sig innan tävlingen startar i september. Samarbetsviljan kan vara till stor nytta då krafterna tryter, sjösjukan slår till och väderleksförhållandena är tuffa.

– Frågan är vilket som är värre. De isande vindarna vid Kap Horn eller den gassande solen och värmen vid ekvatorn. På grund av klimatförändringen har det dessutom blivit svårare att förutse vilka väderleksförhållanden som gäller på världshaven numera.

Riskhantering i fokus

I november i fjol fick Lehtinens ensamseglats i tävlingen Golden Globe Race ett abrupt slut då hans båt Asteria sjönk under dramatiska omständigheter. Båten förliste på bara fem minuter på Indiska oceanen, 450 sjömil sydost om Port Elizabeth i Sydafrika.

Lehtinen lyckades med nöd och näppe veckla ut sin livflotte och rädda sig själv. Trots att skeppsbrottet är i färskt minne har det inte haft en avskräckande inverkan på Eklunds planer att segla jorden runt.

– Det finns risker med alla seglatser. Det gäller bara att förbereda sig väl. Det farligaste som kan hända är att någon faller överbord. Vi har simulerat sådana situationer under utbildningen för att gardera oss mot olyckor.

Den psykiska konditionen och bevekelsegrunderna för att haka på seglatsen har också diskuterats flitigt.

– Det är viktigt att vi är tillfreds med oss själva. Den inre drivkraften får inte bygga på verklighetsflykt eller en vilja att ta till sjappen. Min motivation bygger på viljan att uppleva något nytt, men det här är inte något som finns på min ”bucket list”, säger Eklund.

50 år gammal teknik ombord

Ocean Globe Race firar i år 50-årsjubileum. För att respektera den tidsanda som rådde i den första tävlingen 1973 får seglarna inte använda sig av modern teknik såsom GPS. Det är alltså sextant, kompass och sjökort som gäller för navigering.

– Jag ansvarar för elektroniken och elsystemen ombord. Grundregeln även i detta fall är att vi endast får använda oss av sådan teknik som fanns för 50 år sedan.

Trots dessa spelregler får varje segelbåt rustas med modern säkerhetsutrustning som ska vara övertäckt under tävlingen. Utrustningen får alltså endast användas i nödsituationer.

– Sextanten är ju litet av ett museiföremål. Yrkessjömän får lära sig hur den används, men jag lär mig det hela först nu. Största delen av de seglare jag känner har aldrig använt sig av sextant. Det är andra navigeringsinstrument som gäller.

Åtta månaders seglats

Rutten för tävlingen går från Europa till Kapstaden i Sydafrika. Därifrån fortsätter färden till Auckland på Nya Zeeland. Den sista etappen går via Kap Horn vid Chiles sydspets och sedan till Punta del Este i Uruguay därifrån färden fortsätter till den europeiska kontinenten. Då den här intervjun gjordes var det ännu oklart var tävlingens starthamn finns någonstans.

– Starten torde äga rum i Portugal, Frankrike eller Storbritannien. Vi borde få besked om starthamnen under våren.
Lehtinens besättning planerar att segla båten till starthamnen strax efter midsommar. Efter startskottet den tionde september väntar åtta månader till sjöss.

– Vi siktar på att komma i mål i april, men seglatsen får inte ett tvärt slut efter det. Därefter seglar vi till Finland. Sedan ska vi sköta alla kontakter till våra sponsorer. Vi får se var vi landar. Jag har ju mitt diplomarbete som väntar på mig där hemma.