Kaj Arnö: Ukraina – orkar du bry dig?

Börjar Ukraina som tema vara utslitet?

Själv skrev jag elva spalter om Ukraina i februari, mars och april 2022, och sedan dess futtiga sex spalter (i ÅU och här i TFiF-bladet). Trenden pekar nedåt.

Är allt sagt? Falnar intresset, hos läsare och skribenter?

Allt är inte sagt, men de grundläggande nyheterna lyser med sin frånvaro. Ställningskriget står stilla och Ukraina vet att de som land skulle utplånas om de börjar förhandla om fred med fienden på ukrainsk mark. Ett eldupphör skulle bli en ”mellanfred” och ge Ryssland nytt andrum, en möjlighet att ta sats.

Visst har Ukraina samma fördelar som Finland hade under Vinterkriget: Det är enklare att försvara än att anfalla. Den enskilde krigaren är mer motiverad. Man vet vad man kämpar för, man upplever sig ha rätten på sin sida. Nu har jag läst att Ukrainas antal stupade i relation till Rysslands påstås närma sig samma förhållande 1:7 som i tiden rådde mellan Finland och Sovjet. Fast det är förstås för tidigt att uttala sig om huruvida siffrorna stämmer.

Och visst hör vi nyheter om nya vapen som ställs till Ukrainas förfogande. Bra så, men logistik och utbildning kvarstår som utmaningar, liksom bristen på ammunition. Vi i Västerlandet ska inte förledas till önsketänkande och invagga oss i lugn enligt devisen ”se nu hur usel den ryska militären är”. Detta främst för att Ryssland kämpar med metoder som strider mot Genève-konventionen, som de själva varit med om att ratificera.

De ryska krigsbrotten ger inte nämnvärda militära fördelar i form av en avancerande frontlinje, men är avsedda att nöta ut det ukrainska folkets kampvilja och få oss i västerlandet att uppfatta en ukrainsk seger som utsiktslös.

Krigsbrotten märks lite var som helst. Min ukrainska hustru, som studerar vid Charkivs universitet på distans, har fått ett antal undervisningsdagar inhiberade på grund av de ständigt återkommande strömavbrotten.

Ljuspunkter finns. Ryssland gör propagandasjälvmål. Vad kan bättre övertyga Ukrainas folk om att de kämpar för sitt lands överlevnad, än att se en film där den ryska armén godtyckligt avrättar en obeväpnad ukrainsk krigsfånge som säger ”Slava Ukraini”? Vad kan ge Ukraina mer hopp än att Putin blivit dömd i Haag och är efterlyst i 123 länder?

Så låt oss fortsätta bry oss, även om vi med Ukraina ännu har en lång väg framför oss!