Matteintresset sjunker – forskare vill se samtalskultur som väcker intresse inom skolmatematiken

Vi vet att barns och ungas intresse för matematiska ämnen är viktigt för samhällsutvecklingen. Därför är det problematiskt att allt färre unga söker sig till fortsatta studier i matematik, fysik och kemi. Varför har det blivit så här?

Ann-Sofi Röj-Lindberg är en av de forskare som försöker få rätsida på varför intresset för matematiska ämnen sjunker, och vad man kan göra åt det.

– Frågar man elever som just börjat skolan så är de flesta väldigt taggade på matematik, men efter en tid händer något. Jag sitter förstås inte på något entydigt svar till varför det är så, men jag har själv varit lärare länge och sett många läroplaner. Jag tror att det delvis handlar om sättet vi ser på och kommer i kontakt med matte. Det finns också en tendens att alltmer teori kläms in i en och samma läroplan, säger Röj-Lindberg, specialforskare i matematikens didaktik vid Åbo Akademi.

Hon berättar om en känd doktorsavhandling av Jo Boaler från 1996 som jämförde matematikundervisningen i två skolor på högstadienivå i England:
en som hade en förhållandevis fri och experimentell syn på skolmatematiken, en annan som följde den mer teoretiska banan. Eleverna som gått i skolan med den friare synen på matte kom i vuxen ålder att ha en mera utpräglad, progressiv problemlösande inställning till det mesta.

– Det här har länge använts som ett exempel på att matematik är ett ämne där det behövs diskussion. Vi behöver tackla matte genom att se på problem ur olika vinklar, föra in en positiv förvirring som leder till konstruktiva tankar och nya sätt att se på uppgifter. Om en elev till exempel påstår att talet 6 är både udda och jämnt, ja då kan det handla om att hen intuitivt ser talets kommutativa egenskap, dvs. som ett resultat av både 3*2 och 2*3. Det här behöver läraren förstå och ta in i samtalet. På ett sådant sätt kan läraren fokusera viktig matematik och skapa en intresseväckande samtalskultur inom skolmatematiken.

Matematik är inte bara för vissa

Att det skulle finnas människor med ”mattehuvud” är något Röj-Lindberg avfärdar. Alla kan lära sig matte. Hon omfamnar heller inte idén om att elever ska delas upp enligt hur bra de är på matematik.

– Det jag upplever som mest intressant i min forskning, och samtidigt skrämmande, är hur tätt sammankopplat matte är med ens egen identitet. Man identifierar sig lätt som någon som endera kan eller inte kan räkna, och det är lätt hänt att de här föreställningarna förstärks i skolan. Det här är också en viktig orsak till att vi behöver höja klasslärarnas mattekunskap och förståelse för matematik.

För en viktig del av ekvationen är faktiskt läraren. Har läraren en snäv syn på ämnet och svaga kunskaper avspeglar det sig lätt på undervisningen och i förlängningen på elevernas intresse. Det kan till exempel uppfattas vara säkrare att strikt hålla sig till matematikboken i stället för att jobba i projekt som breddar elevernas förståelse för vad matte kan vara.
Enligt Röj-Lindberg skulle det vara väsentligt att få in sådana förändringar i sättet man undervisar matte i skolan. Också läromedlen borde se annorlunda ut och bättre beakta att matematiken kan vara mer mångsidig och varierande än enbart lösning av traditionella bokuppgifter.

Hur ska vi då tackla problemet med att för få söker sig vidare till fortsatta studier i matte?
– Matematik kan vara ett utmanande ämne och kräver en viss uthållighet. Därför behöver vi jobba för att behålla glädjen i att lära sig. Det ska inte förväntas gå snabbt att leverera ett svar, snarare behöver det få ta tid att fundera och finnas utrymme för diskussion kring varför ett problem kan lösas si eller så. Då kan matte bli ett roligt ämne. Med tanke på att vi redan nu har lärarbrist behöver vi se till att de som ska lära eleverna matematik i framtiden också själva upplever ämnet som intressant. Vi måste få in mera prat i matematiken för det matematiska samtalet är så viktigt, säger Röj-Lindberg.