Havsvindkraften tilltar i styrka

Foto: Juho Yläjärvi

Då Anni Mikkonen klev in på Finlands vindkraftsförenings kontor 2009 stod vindkraften för under en procent av den totala elförbrukningen i Finland. I dag är andelen drygt 14%, och den växer. Havsvindkraften erbjuder enorma möjligheter till förnybar energi, men den stöter också på motstånd.

I Vetenskär (Tahkoluoto) utanför Björneborg snurrar som bäst 11 havsvindkraftmöllor i världens första vindpark i ett område med isbildning vintertid. Förutom den här parken har Forststyrelsen konkurrensutsatt ett område i Korsnäs där Vattenfall kommer att få bygga en havsvindkraftverkspark. Om allt går planenligt kan man börja bygga om ungefär fem år.

– Den havsvindkraft som planeras i Finland just nu intresserar både inhemska och internationella investerare väldigt mycket. Det är många som vill vara med och utveckla och förverkliga vindkraftsprojekt till havs, samtidigt är det investeringar som kräver väldigt stora muskler, säger Anni Mikkkonen, vd på Finlands vindkraftsförening.

Även om produktionskostnaderna sjunkit enormt under senare tid tar det fortfarande flera år att förverkliga ett vindkraftsprojekt till havs. Byggnationen förutsätter omfattande miljökonsekvensbedömningar, kommunen måste planlägga planerade områden för vindkraftsverksamhet och bevilja vattentillstånd och
byggnadstillstånd.

Unika förhållanden i finländska vatten

Det som gör den finländska havsvindkraften unik är att kraftverken byggs i hav med isbildning vintertid. En annan skillnad är att havsbottnen i många andra länder är mjuk och behöver pålas, medan berggrunden i Finland är så nära ytan att man behöver hitta egna lösningar. Ytterligare ett utmanande område är hur sjöfarten kan kombineras med vindkraften vintertid. Här behövs mera forskning.

I flera andra länder, till exempel Tyskland, Storbritannien och Belgien, har man kommit längre än i Finland och har kunskap vi kan dra nytta av. Just nu pågår exempelvis intressant utvecklingsarbete i Norge där man utreder flytande vindkraftverk och om sådana kunde vara möjliga att förverkliga också i finska vatten.

– I Finland finns värdefullt kunnande om byggande i havet, men den egentliga underleverantörskedjan för havsvindkraft är ännu underutvecklad. Den största utmaningen just nu är ändå att tävlingen om projekten på regionala finländska vatten fått en ganska trög start. Företagen är väldigt intresserade, men det finns inte områden där man kan förverkliga projekten. En annan flaskhals är fastighetsskatten för kraftverken till havs på regionalt vatten, den borde sänkas till samma nivå som för vindkraftverk på land. En vidare utmaning är lag-
stiftningen gällande den finländska ekonomiska zonen (EEZ) som inte anger när en aktör får exklusiv rätt till ett område. För tillfället kan flera aktörer samtidigt ha rätt att undersöka ett område, vilket slösar resurser.

Motvind i Sydösterbotten

Förutom Vetenskär och Korsnäs har Forststyrelsen ytterligare tagit fram planer på andra möjliga områden för havsvindkraft: Karlö, Siikajoki, Brahestad, Pyhäjoki, Närpes och Kristinestad.
Mot förslaget på havsvindkraft i Kristinestad lobbar till exempel föreningen Sydösterbottens natur och miljö med ordförande Canne Lundberg i spetsen.

– För några år sedan planerades vindkraft utanför Sideby, men ärendet blev ett rättsfall och planerna lades slutligen ner. Nu hotas ett område lite längre ut, strax utanför Kristinestads skärgårds Natura 2000-område. Här har vi viktiga fågelstråk, näringskedjor för havsdjur och rekreationsområden för människor. Havet ska inte förvandlas till ett industriområde för ett stort experiment man godkänner med hänvisning till att det handlar om förnybar energi.

Vi kan inte veta hur havet påverkas av havsvindkraftverken och vi vill inte riskera den här tillgången till förmån för företagsverksamhet, säger han.

Anni Mikkonen är själv miljövetare till utbildningen och kan förstå oron men framhåller att de miljömässiga, mänskliga och ekonomiska konsekvenserna av ett vindkraftsprojekt bedöms mycket noggrant under planeringsprocessen och i ett separat förfarande under miljökonsekvensbedömningen.

– Till skillnad från många andra byggnader är vindkraftverken synliga på avstånd och orsakar en viss mängd buller, det är helt naturligt att ett nytt vindkraftsprojekt väcker debatt.
Om projektet däremot är väl utformat tror jag att acceptansen kommer att öka när människor inser att kraftverken inte orsakar dem eller miljön onödig skada. Genom öppna diskussioner och genuin interaktion kan vi åtgärda problemen. Många projektaktörer ordnar dessutom informella evenemang för att aktivt interagera med invånarna utöver de formella samråden där lokalbefolkning och intressenter konsulteras.