Algoritmen som gräsrotsbyråkrat

Gräsrotsbyråkrater brukar man kalla de offentliganställda som utgör medborgarnas första kontakt med en myndighet. Två människor möts: den ena är medborgare och den andra har som jobb att representera det offentliga.

Kontakten kan vara rutinmässig, men innehåller alltid ett element av allvar.  Många som börjat jobba på en myndighet vittnar om att hjärtat slår extra slag inför insikten om att behöva underteckna ett beslut om avslag på en ansökan om en förmån med eget namn.

Vissa gräsrotsbyråkratjobb är förknippade med hot och faror, till exempel en utmätningsman som knackar på hos ett konkursbo, eller en tillsynsveterinär som utreder en anmälan om misskötsel av djur.

Forskningen om gräsrotsbyråkrater visar att det är svårt att bortse från de sympatier och antipatier som väcks när människor möts. Erfarna byråkrater lär sig läsa av situationer och balansera mellan likabehandling och mänskliga hänsyn.

Allt fler rutinbeslut inom den offentliga förvaltningen fattas idag av en dator. Den som vill ändra sin inkomstskatteprocent och blixtsnabbt får ett nytt skattekort har att göra med en algoritm.

Att algoritmerna är samtidens gräsrotsbyråkrater verkar trots den ökande diskussionen om artificiell intelligens fortfarande okänt för många. Enligt en studie av Denk, Hedström och Karlsson från 2019 var det bara 20 procent av svenskarna som kände till att en del myndighetsbeslut fattas av datorer och inte av människor.

En algoritm blir inte trött eller rädd. Den protesterar inte mot övertidsjobb, men saknar gräsrotsbyråkratens erfarna blick. Fler myndighetsbeslut som fattas av algoritmer innebär å ena sidan bättre effektivitet och opartiskhet, å andra sidan sämre hänsyn till människors helhetssituation, trodde de som svarade på undersökningen av Denk med flera. Trots att tekniken blir allt mer avancerad är det här ett aktuellt dilemma också i framtiden.

Siv Sandberg är förvaltningsexpert och universitetslärare vid Åbo Akademi

Foto: Robert Seger