Isak Björkman gjorde praktik vid CERN – både på distans och på plats

text och bilder: Isak Björkman

Sommaren 2021 fick studerande Isak Björkman en praktikplats vid CERN i Schweiz och beviljades stipendium för utlandspraktik av TFiF. På grund av coronapandemin inleddes praktiken på distans, men i slutet av sommaren kom Isak äntligen iväg till Schweiz och fick slutföra sin praktik på plats. Läs Isaks praktikberättelse och låt dig inspireras!

Jag minns då vi hade fysik i gymnasiet och fick läsa om den 27 km långa LHC-tunneln som används för partikelforskning vid CERN. Det lät så häftigt att det krävdes sådana enorma konstruktioner för att studera något så pass litet. Jag hade hört att det tidigare ordnats besök till CERN via mitt gymnasium och fick reda på att en likadan resa skulle ordnas för vår årskurs. Jag hade inte flugit utomlands mer än ett fåtal gånger och tyckte det lät spännande att få resa samtidigt som man får besöka ett så pass häftigt ställe. Därför tänkte jag att man måste passa på när tillfälle ges. Tur nog lyckades jag få en av de tre platser som erbjöds eftersom det var här mitt verkliga intresse för CERN uppstod. Sista dagen innan hemresan från CERN beslöt jag mig för att studera fysik efter gymnasiet och sträva till att få komma tillbaka. Denna gång för att arbeta. Således var det en självklarhet att jag valde att söka utlandspraktik vid CERN några år senare. Till min lycka blev jag antagen genom Helsinki Institute of Physics.

På grund av den rådande coronasituationen blev det först bestämt att min praktik utförs helt på distans. Detta var förstås en liten besvikelse eftersom jag hoppats på att få arbeta på plats. Hur som helst var jag ändå väldigt glad att ens ha fått möjligheten att jobba för CERN.
Min arbetsuppgift bestod av att skapa en självständig realistisk simulation över Cherenkov strålningens beteende inuti ALICE FT0 detektorn. Denna simulation ska senare kunna användas som ett potentiellt verktyg för att spåra upp olikheter i enskilda resultat man uppmätt från FT0 detektorn i den officiella storskaliga ALICE simulationen, O2.

Arbetet var både intressant och lärorikt eftersom jag saknade djup kunskap och tidigare erfarenhet av denna typ av strålning samt programspråk som användes. Eftersom simulationen skulle fungera som en egen helhet i sig, innebar det att arbetet var självständigt. Hur som helst fungerade det väldigt bra eftersom jag lätt kunde få tag i min handledare via mejl eller Zoom ifall det var något jag undrade över. Utöver detta hade vi Zoom-möten veckovis med ALICE gruppen som var ansvarig för FT0 detektorn, vid vilka man både uppdaterade och uppdaterades om läget.

Mot slutet av juli lättades koronarestriktionerna vid CERN och arbetsresor till CERN området blev tillåtet. Därmed fick jag lov att fortsätta min praktik på plats 15.8-31.8. Detta var en enormt positiv överraskning. Hela processen med att boka flyg, boende och alla möjliga lov sköttes på drygt en vecka och gick väldigt smidigt. Plötsligt var jag vid CERN.

Vid CERN fick jag nya arbetsuppgifter utöver simulationen som var nästintill färdig vid det här laget. Min huvuduppgift blev att utföra mätningar och analys av den relativa förändringen som uppstod i ljusstyrkan då man dämpade specialkonstruerade laseranläggningar successivt med hjälp av signaldämpare. Dessa laseranläggningar med signaldämpare kopplade vi sedan till ALICE detektorn för att senare utnyttjas vid skapandet av referensvärden till ALICE FV0 som är en scintillator detektor.

På detta sätt kan den signal som FV0 detektorn registrerar under partikelkollisioner jämföras mot referensvärdena och avslöja viktig information om den partikel som träffat detektorn. I och med detta fick jag även dra kablarna till dessa laseranläggningar. Utöver det nämnda fortsatte finjusteringen av simulationen tills den motsvarade beteendet som uppmätts i verkliga experimentella mätningar av enskilda FT0 moduler. Därmed lyckades allt bli färdigt som planerat till sommaren.

Eftersom jag var ledig på helgerna hade jag även möjlighet att leva livet som turist. Restauranger i Geneve var verkligen något extra. Bland annat restaurangen Pasta People är något jag kan rekommendera ifall man gillar lyxiga pastarätter. Utöver att ha ätit god mat klättrade jag upp för berget Cret de la Neige i Frankrike. Otroligt tungt men extremt mäktig vy väntade väl vid toppen på 1700 meter över havsnivå. Perfekt variation till stillasittadet som simulationer och mätningar ofta tenderar att medföra.

Sista helgen bokade jag en halvdagstur till Annecy i Frankrike. På resan hade vi en guide som berättade historier från Annecy och dess byggnader. Ett gammalt fängelse som numera blivit ett museum, slott, gatumarknad och en klarblå sjö med stora berg i bakgrunden var bland de saker vi fick skåda. Temperaturen låg stadigt kring 25 grader och endast ett fåtal moln syntes – det kändes nästan som att vara på solsemester.

Praktiken var i sin helhet väldigt spännande och givande. Samtidigt som jag lärde mig enormt mycket om partikelfysik fick jag även chansen att resa runt och besöka ställen jag annars inte skulle besökt. Även det att ha varit med och förberett ALICE-detektorn inför kommande Run 3 känns fortfarande ofattbart. För mig är det verkligen en stor grej. En inspirerande sommar helt enkelt.