Ville Voipio: Politiker ska inte förhandla om naturlagar i energipolitiken

Enligt forskaren Ville Voipio bygger en del av vår energipolitik på självbedrägeri, önsketänk och fluffiga luftslott. Nu ska det bli ändring på det.

Text: Mikael Sjövall Foto: Karl Vilhjálmsson

Arbetslivsprofessor Ville Voipio anser att den finländska energidebatten präglas av orealistiska förväntningar som leder oss vilse. Risken är att vi försummar naturvetenskapliga fakta i energipolitiken, anser han.

– Vi beter oss som om vi fortfarande befann oss på en picknick i gröngräset. Vi vill vistas ute i naturen och beundra den på avstånd, men utan att behöva konfronteras med klimatförändringen eller naturförlusten, säger Voipio.

Vi träffas i Tölö sporthalls kafé i Helsingfors på grund av Voipios tajta schema. Hans nästa möte äger rum i grannskapet i ett mötesrum i Olympiastadion.

Voipio sitter på många stolar och har multipla roller. Han är arbetslivsprofessor i hållbar internationell affärsverksamhet vid Åbo universitet och styrelseproffs med en lång rad förtroendeuppdrag inom näringslivet.

– Jag har nischat in mig på digitalisering, ekonomisk utveckling och den gröna omställningen. Mitt intresse för dessa teman bottnar egentligen i en personlig frustration över det förhärskande önsketänkandet kring energifrågor, säger han.

Voipio leder intresseorganisationen Teknologiindustrin och är ordförande för det börsnoterade bolaget Vaisalas styrelse. Vaisala är världsledande i framställningen och försäljningen av tekniska mätinstrument som registrerar förändringar i den fysiska miljön, bland annat uppvärmningen av klimatet.

Klimatförändringen skenar i väg

– Vi har släppt ut nästan 1500 miljarder ton av koldioxid i atmosfären under min livstid. Klimatutsläppen har fyrfaldigats under de senaste 50 åren. De här miljösynderna kan inte skyllas på tidigare generationer. Det är vi som bär skulden för att klimatförändringen har förvärrats, säger Voipio.

Enligt Voipio bär alla naturvetare ett stort ansvar för att lösa problemet, men det förutsätter att vi kommunicerar öppet och ärligt kring situationens allvar, anser han.

– Officiell statistik visar att 2024 var det varmaste året på jorden de under de senaste 100 000 åren. Det är en hisnande insikt. Klimatet har redan värmts upp med nästan 1,5 grader Celsius efter förindustriell tid. Vi har alltså bommat den målsättning som världssamfundet slog fast i Parisavtalet för 10 år sedan.

Voipio gräver fram statistik och grafiska figurer i sin bärbara dator som illustrerar den dystra utveckling han beskriver.

– Se på den här kurvan. Vi måste gå hela fem miljoner år bakåt i tiden för att hitta temperaturer som överträffar värmerekorden 2024 och läget för 100 000 år sedan. Den nuvarande snabba uppvärmningen av klimatet är oroande också i en historisk kontext.

Enligt Voipio kräver snabba och beslutsamma åtgärder för att stävja utsläppen, i synnerhet inom energiindustrin.

Ville Voipio är ordförande för Vaisalas styrelse och för Teknologiateollisuus ry. Utöver det är han arbetslivsprofessor och forskare.

Biomassan räcker inte till

– Det talas mycket om övergången från stenkol och torv till förnybara energikällor, men samtidigt använder vi alltmer träflis för värmeproduktion. Det här är en helt ohållbar lösning. Det finns inte tillräckligt med biomassa i det här landet för att täcka värmekraftverkens behov på lång sikt utan att kolsänkorna och artrikedomen tar stryk.

Helhetstänket i energipolitiken är på villovägar, menar Voipio. Han varnar för att vi redan har nått de ekologiska, ekonomiska och teknologiska gränserna för utbyggnaden av många förnybara energikällor, som utpekas som livbojar i klimatkrisen.

– Vi kan inte fördubbla vattenkraften eftersom nästan alla större älvar i vårt land redan har fördämts. Utbyggnaden av vindkraften kan inte heller öka i samma takt som tidigare på grund av restriktioner i södra och östra Finland. Framställningen av vätgas ligger också väldigt långt in i framtiden.

Vilka är då alternativen? Det är just det som Ville Voipio ska utreda i ett nytt forskningsprojekt som lanseras denna vår. Syftet med projektet är att identifiera flaskhalsar och vetenskapliga ramvillkor för den gröna omställningen.

– Vi vill ge naturvetenskaplig vägledning i energipolitiska frågor för den regering som tillträder efter nästa riksdagsval.

Forskningsprojektet leds av Sitra, Climate Leadership Coalition (CLC) och The Atmosphere and Climate Competence Center (ACCC). Arbetet bygger på ett samarbete med landets största näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer. I projektets styrgrupp ingår även Ville Voipio och kollegan Mika Anttonen som personliga medlemmar.

Kejsaren har inga kläder

– Politiker ska inte förhandla om naturlagar. Vårt uppdrag som forskare är att säga om kejsaren har kläder eller inte. Vi förlitar oss endast på naturvetenskaplig objektivitet och forskningsresultaten kommer att vara tillgängliga för vem som helst enligt open access-principen.

Trots att forskningsprojektet knappt har kört i gång på allvar gläntar Voipio på dörren genom att nämna det han kallar för preliminära observationer.

– Vi har redan nu identifierat några flaskhalsar som försvårar den gröna omställningen. Den absolut största flaskhalsen är att det saknas tillräckligt med överföringskapacitet i vårt elnät. Det här innebär att vi inte kan ta till vara all förnybar energi som produceras i olika delar av landet.

Utöver problemen med begränsad överföringskapacitet i det finska stamnätet nämner Voipio också den otillräckliga tillgången på biomassa och den mättade marknaden för vindkraften.

– Vindkraften är för närvarande koncentrerad till de västkusten och Österbotten. Det här innebär att elsystemet också blir mer sårbart i synnerhet då det är vindstilla i västra Finland. Då behövs mer reglerkraft, vilket sätter helheten i gungning.

Kampen mot klockan

Enligt Voipio råder en viss överoptimism i tron på stamnätets och distributionsnätets kapacitet att hantera utbyggnaden av förnybar energi. Tidsaspekterna försummas, vilket leder till flaskhalsar i energisystemet, understryker han.

– Att bygga ut nya högspänningsledningar, kraftledningsförbindelser och elstationer tar lång tid. Det kan ta upp till åtta år att åtgärda brister i stamnätet. Det uppger stamnätsbolaget Fingrid. Det här bromsar en lång rad åtgärder fram till mitten av 2030-talet.

Enligt Voipio kommer satsningen på vätgas, avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) och småskaliga modulära kärnreaktorer (SMR) också att låta vänta på sig på grund av höga kostnader och tekniska osäkerhetsmoment.

– Det talas alltför lite om energins verkningsgrad och vilka kostnaderna är för investeringar i olika energikällor. Vårt forskningsprojekt kommer att identifiera lågt hängande frukter och kostnadseffektiva sätt att minska på klimatutsläppen.

Voipio flaggar för en föränderlig faktor som kommer att ha en stor inverkan på den finska energipolitiken.

– Priset på koldioxid och utsläppshandeln har en avgörande betydelse för den gröna omställningen. Min kvalificerade gissning är att priset på utsläppsrätter stiger, vilket förbättrar lönsamheten för många förnybara energikällor som i dag betraktas som alltför dyra. Den som lever får se.